Lisa Larson är en av de formgivare som starkast förknippas med Gustavsberg. Genom sina karakteristiska figurer och serietillverkade föremål har hon fått en central plats i berättelsen om svensk keramik och design under 1900-talet.
Lisa Larson (1931–2024) är en av Sveriges mest välkända och uppskattade keramiker. Hennes figurer – djur, barn, familjer och gestalter från olika delar av världen har fått en självklar plats både i svenska hem och i museisamlingar.
Bakgrund och vägen till Gustavsberg
Under uppväxten i Småland hade hon nära till både material och hantverk. Genom sin pappas sågverk fick hon tillgång till spillvirke att arbeta med, och han försedde henne också med lera. Tillsammans bidrog dessa tidiga erfarenheter till att väcka hennes intresse för form.
Åren 1949–1954 utbildade hon sig till keramiker vid Slöjdföreningens skola i Göteborg. Under studietiden träffade hon konstnären Gunnar Larson, som hon senare gifte sig med. År 1954 utlystes en tävling mellan nordiska konsthantverksskolor. Ett av Lisa Larsons arbeten skickades in som bidrag, och i juryn satt bland andra Stig Lindberg, konstnärlig ledare vid Gustavsbergs porslinsfabrik. Han uppmärksammade hennes formspråk och erbjöd henne en anställning med ett provår vid Gustavsberg.
Både Lisa Larson och Gunnar Larson var inledningsvis tveksamma till att arbeta inom industrin. De oroade sig för att deras konstnärliga frihet skulle ersättas av kommersiella krav. Gunnar Larsons lärare, konstnären Endre Nemes, var då professor vid Valand och hade tidigare arbetat för Gustavsberg. Han uppmuntrade dem att anta erbjudandet och betonade att Gustavsberg vid denna tid var en plats där konstnärlig formgivning och industriell produktion kunde förenas.
Lisa Larson kom till Gustavsberg 1954. Hon knöts till den så kallade “lekstugan”, en ateljé där yngre formgivare under Stig Lindbergs ledning arbetade fram nya modeller. Här prövades idéer, former och figurer innan de valdes ut för serietillverkning. Det planerade provåret utvecklades till en långvarig anställning. Hon stannade på Gustavsberg fram till 1980.
Formgivningen vid Gustavsberg
Vid Gustavsberg arbetade Lisa Larson i en miljö där hantverk, konstnärlig gestaltning och industriell tillverkning möttes. Uppdraget var att formge föremål som skulle kunna produceras i serier och nå en bred publik, men samtidigt bära ett tydligt personligt uttryck.
Under 1950- och 60-talen utvecklade hon ett karakteristiskt formspråk. Det kännetecknas av mjuka, avrundade former, tydliga siluetter och sparsam dekor. Uttrycket bygger ofta på små medel, som förenklade ansiktsdrag och återhållna gester. På så sätt blir figurerna både stiliserade och uttrycksfulla.
Hennes produktion vid Gustavsberg omfattar ett stort antal modeller. Flera serier har blivit särskilt uppmärksammade. Bland de tidiga märks Lilla Zoo, med stiliserade djurfigurer, och ABC-flickor, där figurerna kombinerar kropp, klädsel och bokstavsformer. Senare tillkom serier som Afrika och Barn från hela världen, där människor från olika kulturer gestaltas på ett samlat men individuellt sätt. Jul- och högtidsanknutna figurer, som Adventsbarnen, har också fått stor spridning.
Motiven återkommer ofta till vardagen: familj, barndom, djur, relationer. Figurerna är oftast inte porträtt av enskilda personer, utan snarare typer och stämningar. Det finns en tydlig vilja att lyfta fram en mänsklig närhet, samtidigt som formspråket hålls enkelt.
Gustavsberg var under denna period ett centrum för svensk formgivning och Lisa Larson kom att bli ett av fabrikens ansikte utåt. Hennes föremål spreds genom varuhus, butiker och export och fick stor spridning i hemmen. De fungerade både som prydnadsföremål och som bruksföremål, och rörde sig mellan vardag och samlarintresse. I dag betraktas många av dessa föremål som designklassiker. De speglar en tid då svensk form strävade efter att förena tillgänglighet med konstnärlig kvalitet och Lisa Larsons arbeten har haft stor betydelse för denna utveckling.
Frilansverksamhet, Keramikstudion och senare år
År 1980 avslutade Lisa Larson sin anställning vid Gustavsbergs porslinsfabrik för att arbeta på egen hand. Hon fortsatte som formgivare och skulptör med uppdrag för bland andra Rosenthal, Kooperativa Förbundet, Duka, Höganäs och olika glasbruk. I denna fas kombinerade hon serieproduktion med mer unika arbeten och utställningar, ibland i samarbete eller i samma sammanhang som maken, konstnären Gunnar Larson.
En viktig fortsättning på kontakten med Gustavsberg blev Keramikstudion Gustavsberg, grundad 1992 av Lisa Larson tillsammans med Franco Nicolosi och Siv Solin. I studion produceras fortfarande hennes figurer, ofta i mindre upplagor, utifrån både historiska modeller och nyare gestaltningar. Verksamheten har bidragit till att hålla hennes formspråk levande i Gustavsberg, även efter fabrikens storhetstid.
Lisa Larsons arbeten har också fått stort genomslag internationellt. Särskilt i Japan har hennes figurer uppmärksammats genom utställningar, publikationer och samarbeten. Hennes motiv har förekommit i andra material och sammanhang än keramik, vilket ytterligare spridit kännedomen om hennes formspråk.
Hennes föremål finns representerade i museisamlingar, men också i många privata hem, där de ofta ärvts eller samlats över tid. År 2022 tilldelades hon regeringens medalj Illis quorum för betydande insatser inom svenskt konst- och formområde. Utmärkelsen understryker den ställning hon intagit inom svensk formhistoria.
Källor:
Gustavsberg Porslinet Fabriken Konstnärerna, författare Gösta Arvidsson.
Lisa Larson – Serietillverkad keramik, Gustavsbergs -
porslinsfabrik 1954–80, författare: Andreas Ribbung
Gustavsberg Nationalmuseums samling, redaktörer: Helena Kåberg, Ulrika Schraeder
Lisa Larson bland lejon och änglar, författare: Gisela Eronn
Webbplatser:
Lisa Larson Alster, hennes egna webbplats: lisalarson.se
Artikel i GP: Lisa Larson – ett liv med lera. gp.se
Röhsska: rohsska.se